Den här helgen blev allt annat än det jag tänkt. I fredags var jag på medarbetarsamtal på mitt jobb på sjukhuset. Jag mötte upp min vän Sara, åt lunch med vår kollega Linda. Sara skulle sen mot centralen för att ta bussen hem, så jag bestämde mig för att ta sällskap med henne in till stan. Kunde ju likagärna ta tåget därifrån istället för Karlberg. Vi skiljs åt vid korsningen Vasagatan/Kungsgatan, Jag bestämmer mig för att gå till MIO på Sveavägen, vill titta på nya kuddar till soffan. Inne på MIO ringer jag min syster. Vi pratar om ditten och datten, om en bil vi vill titta på. Kommer på att jag vill in på Hemtex. Går sedan Sergelgatan ner mot Sergelstorg, Åhlens har ju också prydnadskuddar. Svänger höger på Klarabergsgatan och går mot Drottninggatan & Åhlens.

 

Märker i höjd med Ur & Penn att folk beter sig konstigt. De stannar till, tittar mot något som händer utanför Åhlens. Jag hinner tänka att det är nån demonstation, huliganbråk, något sådant. Sen kommer folkmassan springandes. Och vi följer med. Stannar till på andra sidan gatan, då hör jag explosionen. Ett stort moln av eld blossar upp, följt av en massa svart rök. Folk skriker att det är en gasexplosion. Jag bara vänder mig om och springer. Har kvar min syster i telefonen och hon bara frågar vad som händer?! Jag känner bara att jag måste hem. Jag måste härifrån. Svänger höger på Vattugatan, för att ta mig till T-centralen. Svänger igen, in på Klara Östra kyrkogata, som löper parallellt med Drottninggatan. Där kommer det massa folk springandes, som jag då möter. Då säger min syster i telefon att det är en lastbil som kört ner människor längs hela Drottninggatan. Det är på riktigt. Det är farligt. Jag, och flera med mig, flyr in i ett kontorshus (som visar sig tillhöra AFA Försäkring). Där i foajén samlas en massa människor. Chockade. Ingen förstår nånting. Genom fönstret ser vi människor komma springandes från Åhlenshållet. Bort från det farliga. Polishelikoptrar i luften. Sirener. Blåljus.

 

 

Inne i kontorshuset blir vi kvar i 3,5 h. Pratar helatiden i telefon med min syster, som ringt upp pappa på hennes jobbtelefon. Helatiden pratar vi om vad de får höra. Jag bara gråter. Frank håller sig lugn, som att han förstår att det inte är läge för gnäll. Bara väntan, det ryktas om fler attentat. Får tag i Alex, som befinner sig i Dubai. Förklarar vad som sker, och att vi är i säkerhet. Får sms från vänner som vill försäkra sig om att vi inte är inne i stan. Eh, jo.. Vi var där. Där när lastbilen kraschade.

 

 

När det var lugnt att lämna byggnaden följde jag tåget av människor mot Kungsholmen. Tunnelbana, tåg, bussar, allt var inställt. Förberedde mig mentalt för att gå hela vägen hem, en promenad som skulle ta 2h. Kommer i kontakt med ett gäng frivilliga som erbjöd folk skjuts hem. Men att ta sig in till stan med bil var omöjligt. Köer på alla större infarter. Väntar i 1h utomhus vid Rådhusets tunnelbanestation innan jag ger upp. Pappa & Uffe har då kommit till Bromma där vi bor. Läser då att tunnelbanan börjat gå igen, så springer ner och tar första bästa tåg mot Sundbyberg. Pappa & Uffe åker till Sumpan, och plockar upp oss där. Hem till oss, packa ihop det nödvändigaste, och sen åkte vi med dom till Västerås. Klockan närmade sig 22 innan vi lämnade Stockholm.