Barnakuten, Solna

Frank vaknade med magkramper även natten till idag. Efter andra omgången ringde jag 1177. Ville ha numret direkt till Barnakuten, men det var visst inte möjligt. Sköterskan rådde oss iaf att åka in. Så var bara å släpa en halvsovandes Frank i pyjamas till bilen. Lilla hjärtat, vilket äventyr du fått vara med om.

Vi kom in vid 2-tiden. Fick träffa en sköterska som verkligen LYSSNADE. Hon bekräftade mina misstankar, tarminvagination, så vi blev inskrivna direkt. På några timmar betade vi av röntgen av lungor och mage, ultraljud av magen, blodprover och läkarundersökning. Allt såg okej ut med lungorna. Vänster öra visade öroninflammation. Ultraljudet av magen visade svullna lymfkörtlar, men ingen tendens till invagination. De ville dock hålla oss kvar för observation, så framåt 5-tiden fick vi ett rum med två britsar att sova i. Bäddade ner oss med filtar och sov några timmar. Franks mående pendlade lite upp och ner. Han blev väldigt hjälpt av alvedonet, men han såg fortfarande väldigt smärtpåverkad ut.

(null)
Vår lilla hjälte! <3

På morgonen blev vi skickade till nytt ultraljud. Den läkaren kunde bara bekräfta det första UL visade, svullna lymfkörtlar. Efter vad som kändes som en evighet fick vi träffa en läkare igen som kunde konstatera att smärtan i magen beror på sk körtelmage. Förkylningen har gjort så att lymfkörtlarna i magen svullnat upp. Kan tydligen göra rätt jävla pissont. Å sen lite öroninflammation på det. Är ordinerad vila, smärtstillande och antiinflammatoriskt, mkt vätska och mkt kärlek.

Vid 14-tiden fick vi åka hemåt igen. Sen dess har vi typ sovit. Och ätit. Frank har fått i sig en del mat iaf. Han har knappt ätit nåt på en vecka, känns som han är bara skinn och ben nu. Tur att han har lite hull att ta av!

(null)
Tröttisen. <3

Frank har verkligen varit så himla duktig! Personalen på barnakuten vet ju verkligen hur de "vinner över" barnet. Bara en sån sak att de jobbar i par, där den ena har som uppgift att blåsa såpbubblor! Frank har fått genomgå massa (i hans värld) konstiga undersökningar. Såklart har han stretat emot, men ändå kunnat lugna sig. Jag hoppas att han någonstans tyckt att detta har varit ett äventyr! Vi försöker prata gott om uniformsyrken (polis, brandman, läkare osv), för att han inte ska bli rädd.

Usch, nu hopps jag att vi kan lägga allt detta bakom oss. Vi räknar med att vabba veckan ut. Så får vi ta nya tag till helgen.

Vill även tacka för alla krya-hälsningar jag fått på diverse sociala kanaler. <3



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

malin.

Bättre, sämre eller lika?

RSS 2.0