De senaste veckorna har tagit knäcken på mig.

Började med att klådan bröt ut. Min värsta mardröm verkar ha kommit tillbaka. 4 veckor tidigare än sist dessutom. Har sen dess känt mig besviken på MVC. Inte fått det bemötande och det stöd jag blev lovad. Jag vet ju att det inte finns så mkt mer å göra än det jag redan gör. Men ändå finns känslan av besvikelse kvar.

Sen blev Frank sjuk. Jag trodde på riktigt att han skulle dö. Den smärtan han hade i magen. Den paniken hans ögon visade. Maktlösheten. Oron innan vi fick veta vad det beror på. Att tvinga sitt barn genomgå röntgen och ultraljud. Att med våld behöva hålla honom still för att läkarna ska kunna undersöka honom. Den smärta och den ilska han känt. En förälders värsta mardröm.

Sen fick även min pappa sin dom från Svea hovrätt. Han döms för två fall av förtal gentemot en person han under många år granskat. Han kommer få betala för rättegångskostnader, både i Tingsrätten och Hovrätten. Å sånt är inte gratis. Känns så sjukt att det är okej att elda upp någons bil och överfalla personen i sitt hem, men att skicka två mail med lite fel valda ord nej då jävlar.

Rimligheten i det.

Så ja, det har varit lite mkt på sistone. Addera då en graviditet. Ett liv som bara jag kan ta ansvar för. En mage som kraschat. Utslag på ryggen som kliar.

Då kanske ni förstår att jag är lite stressad.