Min mormor och hennes man äger ett ställe ute i Sthlms skärgård. De har bestämt sig för att de ska sälja.

 

Asså klumpen i magen jag fick när mamma berättade det. Jag blev verkligen ledsen. Älskar att vara därute. De har ägt stället i ca 15år, det har lixom funnits där hela mitt vuxna liv. Jag trodde inte att jag skulle bli så ledsen som jag ändå blev. Jag tycker innerst inne att de gör HELT RÄTT som säljer. Av massa anledningar. Men för min skull, ur mitt perspektiv, så är det bara fel fel fel!

 

Försöker få till en sväng ut dit i sommar, innan det är försent. Pratade först om början av aug. Nu har vi fått till en helg i slutet av juni. Tillochmed det kan vara försent. Man har ju ingen aning om hur marknaden ser ut, vad det finns för potentiella köpare osv. Jag hoppas ju, för MIN skull, att de inte får stället sålt förrän till hösten. För mormors skull vill jag ju såklart att det ska gå fort. Nu när de tagit beslutet att sälja vill de nog bara få det gjort. Riva loss plåstret lixom.

 

Jag önskar bara att jag ska få ett värdigt avslut. Och det jobbiga är ju att jag inte kan påverka det hela. Det blir som det blir.

 

Ah, jag är ledsen helt enkelt.