Har fått såå mkt fina kommentarer på diverse sociala medier efter att jag postade min förlossningsberättelse. Tack för era fina ord och lyckönskningar. <3

 

Tänkte jag skulle skriva lite om hur jag mådde efter förlossningen. Tyvärr så slutade ju inte tråkigheterna där. Nån timme efter att bebis var ute så började jag inse att mitt högerben var avdomnat/förlamat. Skulle försöka gå på toaletten, tar ett steg med benet och det bara viker sig. Ramlar med knät rätt ner i golvet. Jag blev så himla rädd! En sån skum känsla att inte kunna lyfta sitt eget ben. Jag var avdomnad strax ovanför knät ner till ankeln ungefär. Kunde röra på tårna. Sa detta såklart till min barnmorska, som kontaktade narkosläkaren. De tyckte vi kunde avvakta lite. Men en halvtimme senare så var känseln borta i nästan hela benet. Eftersom det blivit sämre så blev det lite mer brådis. En narkosläkare kom ner, en himla trevlig tjej. Hon utförde olika tester, jämförde styrka och känsel mot vänsterbenet och kunde konstarera att nerven som styr muskeln på lårets framsida var stendöd (eller, asså inte död, men den fungerade inte alls). Blev verkligen livrädd. Såg framför mig att mitt ben föralltid skulle vara såhär. Hon pratade om att det antingen kan bero på EDAn, att den tagit fel och påverkat just denna nerv lite extra mkt (högst troligt då EDAn inte tagit så bra under förlossningen). Eller så kunde det bero på att bebis klämt någon nerv påvägen ut. Det man dock ville utesluta, som är worst case, är att jag ska ha fått en blödning i ryggraden efter EDAn. Så det togs lite prover, lite oklart vad, men de skulle iaf kunna visa detta isf.

 

Proverna var bra. Narkosläkaren kom tillbaka på kvällen sen, innan hon avslutade sitt pass. Var ingen större skillnad i känsel och rörlighet jämfört med tidigare. Men hon förklarade att hon inte var orolig för att detta skulle vara något permanent, utan det handlade mer om hur lång tid det skulle ta innan känseln kom tillbaka.

 

Beslutade mig för att försöka komma upp och gå lite. Livrädd över att ramla igen så gick jag runt med ett gåbord. Fungerade skitbra verkligen! Kunde ta mig till toaletten, och runt lite i rummet. Vi gick en kort promenad på avdelningen, var dock helt slut efter den!

 

Redan dagen efter så kändes det mkt bättre i benet. En narkosläkare kom förbi och han kunde mest konstatera att det var positivt att det redan hade börjat släppa. Pga det trodde han på att det var EDAn som hamnat snett. Hade det varit bebis som klämt en nerv så tar det betydligt längre för nerven att repa sig, upp till flera månader. Så jag var väldigt tacksam för att det redan började släppa. Det blev sen succesivt bättre, å när vi väl fick åka hem så kändes benet iaf till 98% okej!

 

Jag blev verkligen rädd pga detta. Att benet skulle ha tagit permanent skada av EDAn. Googlar man får en ju fram massa skräckhistorier om kvinnor som blivit förlamade efter bedövningen. Såklart tar jag ju ut all skit i förskott. Är så glad att det släppte tillslut! Idag känner jag inte direkt av någon domning längre. Dock misstänker jag att jag fått en spricka eller nåt i knäskålen efter när jag ramlade. Gör inte ont när jag går, men en viss punkt i knät gör sviiiinont om jag kommer åt. Tänker att jag ger det nån vecka eller så, blir smärtan värre så får jag söka vård.