Så vad gör man? Har hamnat i ett bra träningsflow, så vardagskvällarna försvinner till det. Kompis-dejt planerad på ons. Till helgen ska vi fira kusin som fyller 30, och en fika hos farmor är inplanerad. Jag lever för helgerna, och på vardagarna längtar jag efter mina barn. Har en konstant känsla av en saknad, känner mig nostalgisk. Kikar på bilder på barnen som bebisar och saknar att bebis-snusa. Den tiden är long gone och det känns så himla sorgligt på något sätt. Att ens försöka att få en trea är uteslutet (börjar för övrigt på nytt p-piller idag, varför inte göra hösten ännu lite deppigare?!).

Årets flummigaste inlägg.