Dött batteri & spårvagnsmuseum

I förmiddags, när vi skulle åka in till Malmköping, var bilen stendöd. Vi har haft problem med att batteriet laddar ur, har hänt 3-4 gånger nu senaste månaderna. Idag var den tvärdöd. Så gick över till närmsta grannen här och bad om lite starthjälp. De hade som tur var både en bil och startkablar. Efter några försök kom bilen äntligen igång! Asså paniken som hann bubbla upp innan bilen hoppade igång! Googlade på närmsta bästa bilmeck, och insåg att typ allt var stängt här i närheten. Mekonomen i Katrineholm var närmaste, det är ca 1h bort. Vi kom dock fram till att vi får lugna oss med batteribyte tills vi kommer hem. Vi har fortfarande nybilsgaranti på bilen, och efter ännu mer googlande nu ikväll verkar detta vara ett kännt problem för just vår årgång på bilen. Så vi borde få nytt batteri på garantin! Om det nu är så enkelt att det är batteriet som är dåligt, håll tummarna för de.

Vi kom iaf iväg tillslut. Vi for till Spårvagnsmuseet inne i Malmköping. Åkte på museispårvägen i en gammal gammal spårvagn. Så gulligt! Frank tyckte att det var himla spännande! Vi gick sen till en pizzeria och käkade lunch, då klockan hunnit bli så mycket. Gick sen tillbaka och kikade på de gamla spårvagnarna och de gamla bussarna. Himla spännande!

(null)
På den gamla spårvagnen.

(null)
Frank rattar buss.

(null)
Spännande med alla tåg.

Var livrädd sen att bilen inte skulle starta när vi skulle tillbaka till stugan, men den gick igång direkt! När vi kom tillbaka sov jag med F en stund. Nu ikväll har vi sen inte gjort så mkt. Busat runt lite på tomten, och börjat packa lite. I morgon far vi hemåt igen.

Hoppas ni haft en finfin lördag!

Gravidupdate

När man outar en graviditet blir människor i ens omgivning nyfikna, såklart. Var det planerat? Hur mår du?

Jag har varit ganska öppen med att vi ville ha ett syskon till Frank. Både jag och Alexander har vuxit upp med syskon (jag med en syster, han med tre systrar), så ett syskon till Frank har känts självklart för både mig och honom. I en perfekt värld ville jag ha två år mellan kidsen. Eller, att de ska vara födda med två års mellanrum. Så ni snabbtänkta kommer ju då fram till att jag önskade ett syskon under 2018. Men så blir det inte. Vi är beräknade i februari 2019. Livet är så, man kan inte planera allting in i minsta detalj. Tror att allt kommer bli jättebra ändå, såklart. Men en liten sorg finns det ändå att det blir 3 årskullar mellan kidsen.

Anledningen till att det blev som det blev är helt enkelt att det inte tog sig. Så denna gång fick vi hjälp på traven. Jag har en PCO-diagnos i grunden, vilket betyder att jag inte har ägglossning som en ska. Så jag åt en kur med Letrozol, för att hjälpa lite på traven. Det är eg en medicin man tar vid bröstcancer. Det sänker nivåerna med Östrogen, vilket hjälper äl. Och det tog sig på första kuren! Blev rätt chockad faktiskt, hade nog trott att vi skulle behöva traggla några vändor.

Jag plusade den 16/6. Söndagen efter Claras möhippa. Hade då kännt mig så sjukt gravid i typ en vecka. Sa det till Alex, antingen är jag gravid eller så är jag dödssjuk! Så jag hade det på känn, att det skulle bli ett positivt gravtest.

(null)
Två streck = gravid!

Verkligen alla möjliga känslor på samma gång! Glädje, lättnad, oro. Oro över att det faktiskt händer, och oro över att det ska gå åt skogen. Fick göra ett tidigt UL, i vecka 6 nånting, och då var det minsann ett litet riskorn därinne med ett hjärta som slog!

(null)
Världens finaste riskorn!

Nu har veckorna tickat på. KUB är gjort, med bra resultat (låg risk för avvikelser). Ska träffa min barnmorska om typ 1,5 vecka. Har lite bagage från sist att bearbeta, men det tar vi allt eftersom. Sen väntar RUL i slutet på september. Får se om vi får veta kön då! Vill vi ens veta?!

Ja, det var en liten update av graviditeten hittills! Illamåendet börjar äntligen lugna sig lite. Så nu fungerar jag som människa igen!

Börjar längta till hösten

Älskar att längtan efter rutiner börjar komma när temperaturen ute börjar sjunka. Jag ser fram emot rutiner, komma tillbaka till vardagen. Nu ska det verkligen bli vardag i familjen Slagbrand/Jansson! Frank börjar på förskola. Jag börjar jobba 100%, och Alex ska även han jobba 100%. Lite pusslande med schemat, men kommer bli långa dagar på föris för Frank. Dock blir det ju bara så fram tills bebis kommer.

Vettesjutton hur vi ska få ihop livet! Vi ska iaf ta in städhjälp. Jag vägrar viga söndagar åt städning, när man jobbat en lång vecka och inte sett sitt barn typ alls. Så det blir steg 1.

Men först ska vi njuta av några sensommardagar till!

(null)
Älskade lilla stora du! <3

malin.

Bättre, sämre eller lika?

RSS 2.0