7 april 2018

Årsdagen för terrordådet på Drottninggatan kom, och jag bara lät de passera. En dag som vi såklart SKA uppmärksamma. Vi ska lära oss något utav det som hände. Den kärlek och hjälpsamhet som vibrerade i Sthlm i efterdyningarna är det jag vill ta med mig. Jag försöker glömma rädslan och oron jag kände. Men det lever lixom kvar. Gör sig påminnd med jämna mellanrum.
 
Men allting gick bra.
 
(null)
Bloggen för ett år sen. Det inlägget kan ni läsa HÄR.

Ensam

Skulle åkt ut till svärisarna i Vallentuna nu i em, men jag orkade inte. Helt slut i båda huvud och kropp. En natt utan sömn var droppen.

Har ägnat mig åt lite egenterapi. Storstädat och lyssnat på ljudbok. Så skönt att kunna städa ordentligt. Putsat speglar, dammat, dammsugit och moppat golv. Det behövdes verkligen! Ska hoppa in i duschen nu, och sen ta en promenad bort till thaien och köpa middag.

En eftermiddag för mig själv var precis vad jag behövde! Jag har varit på sjukt dåligt humör på sistone. Mkt bottnar i en smärtande höft som inte vill ge sig. Alex får ta all skit, typ. Så oförtjänt ändå. Det är väl så, de man är som mest elak mot är de som står en närmast.

Nej, en dusch vare!

Inre stress

Just nu har jag rätt mkt oro i kroppen, en inre stress. Det gör mig till en rätt osympatisk person. Jag har kännt mig sjukt bitter på sistone. Kännt mig trött. Less.


Jag funderar på framtiden. Jag kommer behöva axla två roller, dags att börja jobba igen. Känner mig såå kluven. Vad vill jag med mitt liv? Vill jag tillbaka till sjukhuset? Vill jag prova nånting annat? Helt byta bransch?

Ska vi flytta? Nu? Sen? Öht?

Vill vi försöka bli gravida igen?

Jag tror mkt hänger ihop med stundande 30årsdag. Jag har uppnått allt jag ville innan den dagen.
Utbildning, check!
Jobb, check!
En stabil karl, check!
Stabilt boende, check!
En liten Klibb, check!

Men nu då..? Vad händer efter 30?

Stänga av. Inte tänka så mkt.

Lättare sagt än gjort.

malin.

Bättre, sämre eller lika?

RSS 2.0