På en minut sjönk jag till botten. Känner mig så himla ensam just nu. Mobilen har aldrig varit så tyst som den är för tillfället. Den låga telefonräkningen vill jag ska bero på abonnemangsbytet. Men i ärlighetens namn är det nog för att jag inte har så många att höra av mig till nuförtiden. Dom tre personerna jag umgåtts med mest dom senaste åren finns inte "tillgängliga" längre. Clara o co är i Asien. Milla bor i Sthlm och har fullt upp med skola. Ramona har flyttat till Oslo. Klart jag har fler vänner än så, men ändå. Ramona och jag pratade i telefon minst en gång om dan förut. Nu har jag inte pratat med henne på flera veckor. Och att hon inte ens brydde sig om att ringa när hon var här förut känns ju ganska deppigt också. Clara och jag jobbade ju tillochmed tillsammans sista månaderna innan hon drog.

Detta är absolut inget illa menat mot mina andra vänner som jag umgås med. Det känns bara så himla jobbigt att jag inte har nån som jag är prio 1 hos. Och jag försöker verkligen umgås med vänners vänner, men det är svårt att ta sig in i en tajt grupp. Jag har aldrig haft problem med att lära känna nytt folk och att hänga med folk jag inte känner. Men när man inte har sin riktigt jävla tajta wing-man med sig blir det plötsligt mkt svårare.

Jag vet inte hur jag ska förklara. Men just nu känner jag mig bara ensam.

Men imorrn känns det säkert bättre. Det gör det alltid.