Ingen bra dag. Idag är en sån dag när jag känner mig väldigt ensam. Tjafs med A om de där jävla gardinerna till vardagsrummet. Lite samma känsla som att du får tillbaka en uppsats, och läraren har rödmarkerat varenda jävla mening. Även om du bett om råd och guidning efter hand, så blir allt bara ratat och sågat i slutändan.

 

Lite samma känsla.

 

Jag förstår ju att han inte har tid att googla lamellgardiner hela dagen. Men att göra de i syfte att dumförklara mig, det känns inte roligt. Säkert inte alls så han menar, men nu plötsligt har han all tid i världen. Kanske vore bra med lite hjälp längs vägen istället?

 

Som sagt, man känner sig väldigt ensam ibland. Jag kommer säkert få en annan förståelse för A när jag själv kommer jobba heltid i höst. Och han får säkert samma förståelse för mig, när han kommer fråga mig om tusen saker via sms under en dag. Handlar väl då om att ge varandra fullmakt att bestämma vissa saker. Trist då när de blir som nu, att presentationen ratas helt.

 

På måndag har jag tid hos en läkare. Kroppen förändras av en graviditet, det är jag fullt medveten om. Men att mitt ena bröst växt sig betydligt större än det andra (trots ingen amning!) känns sådär. Är säkert ingen fara, men orkar inte gå och oroa mig.

 

Nu ska jag väcka F, få i oss lite mat, och sen gå ut en sväng. Behöver luft. Andas.