Frank vaknade vid 21-tiden igår och skrek i ren panik. Nattskräck? Mardröm? Han var verkligen otröstlig! Han lugnade sig tillslut, framåt 22 kunde han somna om i pappas famn inne i vår säng. Men han har sen sovit oroligt hela natten. Jag la mig inne i hans rum, men kunde inte sova bättre för det. Lilla plutten! Han pekade på munnen och sa ont, så kanske tänder på gång dessutom? Så svårt å veta när han inte själv riktigt kan säga vad som är fel.